ONSDAG


ONSDAG





Jag har inget vettigt att säga idag känner jag, så då håller jag tyst bara. :)
Hoppas ni har en fin onsdagskväll,
Kärlek

TISDAG


TISDAG


SÖNDAG


LÖRDAG


LÖRDAG

Idag finns jag inte. Idag existerar inte jag. Jag håller mig undan och väntar med att orka en annan dag. Fast egentligen kommer jag sitta där i centrum och skratta högst.

ONSDAG

Hur gör ni när ni blir irriterade utan någon egentligen orsak? Biter igen och försöker fokusera på annat? Jag försöker hitta något sätt att bli av med det på. Det där med att bli irriterad utan anledning och inte kunna blinka bort det.
Jag har varit så trött de senaste dagarna att jag haft mina fall i humöret och allt bara känts grått. Jag har velat bita ifrån när någon slänger ut sig en fråga, eller bara säger något. Eller bara är. Jag har haft de stunder jag bara velat klubba ned någon.. Fast då kommer jag på mig själv och försöker komma underfund med vad det är jag gör egentligen.

Jag hatar att vara negativ och sur. Det finns inget värre. Är man grinig och fortsätter så, blir allt bara värre och man blir allt mer grinig. Sedan smittar det tidvis av sig på de runt omkring också, och då blir allt en ond cirkel bara.
Vad som hjälper -mig åtminstone- är när jag blundar en sekund och då andas djupt och fokuserar på något annat. Exempelvis att "det är bara en lektion kvar.." eller kanske "ta det lungt, det blir pizza ikväll". Hahaha jo allvarligt. Om inte annat så brukar jag faktiskt köpa en kaffe i någon utav rasterna, och så får jag lite mer energi av koffeinet samt den goda drycken.

"Don't worry, be happy" passar väl att slänga in... Hahaha nej usch så klyschigt och mesigt.

Kärlek,

söndag

Det här gör jag alltid för mig själv i mitt -tysta- rum när jag blir stressad, eller direkt efter att ha vaknat alternativt innan jag går och lägger mig. Testa! Man känner av världens skillnad.
Tänk bara på att inte skynda på det hela, utan stå i de olika ställningarna så länge det känns bra. Och andas i en så lugn takt som möjligt, givetvis.


söndag

Vad jag vanligtvis gör när jag precis vaknat är att undvika att direkt kolla mobilen. Om mobilen är det första jag kollar på, och jag möjligtvis fått ett sms så brukar tonen i det smset styra hela min morgon, och ibland hela min dag. Är det ett dåligt sms, ett som gör ont, är sårande eller från en person man bara verkligen inte ville börja tänka på det första man gör efter att ha vaknat, så äventryrar det humöret.
Idag var en sådan dag då jag såg på mobilen det första jag gjorde. Jag hade två sms, varav ena var ett jättefint sms som i vanliga fall hade fått mig vakna med ett leénde. Dessvärre var det andra något som drog ned mig.
Ovanpå det här så står min laptop på byrån precis vid sängkanten och burrar för att den stått på hela natten.
Min morgon sög.

Vad jag älskar däremot, är att vakna utan burrande datorer och utan att anstränga ögonen för att se den pyttelilla texten som finns där i en starkt lysande mobiltelefon. Vad jag älskar är att vakna i sin egen takt, stiga upp och sträcka på sig och gå ut och äta frukost i lugn och ro. Eller lugn behöver det inte heller vara. Det bästa är att stiga in i köket när alla andra redan är uppe och är i full rulle med att prata i mun på varandra. Så härligt.

Så vänta med allt som är vanligtvis måsten. Se ut genom fönstret innan du ser ned på mobilen.

Kärlek,

torsdag

Jag väntar ivrigt på nya avsnitt på Modern Family. Nu känns det som att jag väntat en evighet! Bästa humorserien någonsin skulle jag tro att den är.

Hahahaha!!


Torsdag

Det är helt fantastiskt hur bra jag mår numer. Jag gör inte mycket för det, men lyckan når mig ändå. Den slår alltid som hårdast när jag minst förväntar mig den. Är det så för er med? Bara av att försöka prestera bättre i skolan än jag orkat med tidigare -av sina olika skäl- och att vända mungiporna mer upp än ned, så känns det som tunga stenar försvunnit från axlarna. Visar jag att jag försöker mitt bästa, så är det alltid någon som snappar upp det och berömmer. Jag känner mig så bortskämd! Ett "BRA, Carro!!" och starka tummar upp får mig att le tills det gör ont i kinderna av stolthet. Liksom, "Yes! Jag klarade det" och det blir som en mysig känsla i hela kroppen.
Fast idag var nog ändå det bästa att få höra från en vän att man faktiskt betyder mycket för henne. Tänk att bekräftelse genom vanliga konstateringar bara, kan lyfta någon annans dag till sjudande höjder.

Kärlek,

Söndag


=)

http://twitter.com/ccarolyns
=)

RSS 2.0