TISDAG
Vardagslyx är att få paprikahalvor fyllda med linsfärs och smält ost ovanpå till lunch.
Att ha en jobbig morgon men att vända om genom att tänka "varför lägga ned energi på detta, när det inte är värt att dras ned för?".
Att träffa så underbara människor som får en att lé genom hela skoldagen.
Att bli kramad.
Att få komma hem och kunna prata ut om all övrig skit med personer som förstår sig på.
Att få ta en kopp kaffe i sängen framför tumblr.
Jag har en toppentisdag, och dessutom är jag ledig imorgon. Allt blir bättre och bättre om man ser till att fokusera på det fina i vardagen.
Kärlek :*
Att ha en jobbig morgon men att vända om genom att tänka "varför lägga ned energi på detta, när det inte är värt att dras ned för?".
Att träffa så underbara människor som får en att lé genom hela skoldagen.
Att bli kramad.
Att få komma hem och kunna prata ut om all övrig skit med personer som förstår sig på.
Att få ta en kopp kaffe i sängen framför tumblr.
Jag har en toppentisdag, och dessutom är jag ledig imorgon. Allt blir bättre och bättre om man ser till att fokusera på det fina i vardagen.
Kärlek :*
TISDAG
För kvällen har blivit natt och det finns så mycket annat att egentligen göra, som att göra de där uppgifterna till imorgon eller få ikapp lite sömn inför den tidiga morgondagen att komma -men en vänskap är så mycket högre värderad. Ingen känner någon utav de andra från tidigare men ändå så går vi tre där och öppnar våra hjärtan som vi aldrig gjort tidigare. Att det här har jag inte ens berättat för mina vänner innan, yttras innan ytterligare en djupt gömd bekännelse. Bilden vi får av varandra grundas inte på rykten vi hört från andra eller ytligheter vi lagt märke till, som det ofta blir. Vi bildar varandra uppfattningar om oss själva genom historier vi sparat för att egentligen författas ned i memoarer.
Luften störs av de andra tvås glödande cigaretter, men ändå har det inte känt så enkelt och lungt att andas på långt innan. Att lita på någon annan utan att oroa sig för vad som blir vidare berättat, att klargöra utan att bli dömd och hörd utan att bli avbryten är en magi som kanske inte kan ske på annat sätt än det här; främlingar emellan som öppnar sina hjärtan.
Luften störs av de andra tvås glödande cigaretter, men ändå har det inte känt så enkelt och lungt att andas på långt innan. Att lita på någon annan utan att oroa sig för vad som blir vidare berättat, att klargöra utan att bli dömd och hörd utan att bli avbryten är en magi som kanske inte kan ske på annat sätt än det här; främlingar emellan som öppnar sina hjärtan.
MÅNDAG
Hej kärlekar! Idag vaknade jag tio minuter innan bilen senast måste åka till busshållplatsen, så jag drog snabbt på mig kläder medan de andra var inne i rummet bredvid och födelsedags-sjöng för artonåringen i huset (jag får sjunga och gratta så mycket senare istället). Jag hade totalt missuppfattat tiden så jag fick ta på skor och rätta till kläderna i bilen sedan.. Lugn och stillsam morgon my ass.
Jag hade däremot en aprolig dag i skolan och nu ska jag plugga på när jag äntligen har tillgång till kaffe.
Jag skulle kunna svära på att det var en heltidsstuderande ungdom som uppfann kaffet. Tror ni inte?
Jag har tagit ut piercingarna (septum & underläppen) och klippt lugg samt färgat det mörkare, förresten. Ska pierca en smiley (i den där stängen under överläppen ni vet) så fort jag kan få hjälp med att sätta i smycket jag redan köpt. :)
Kärlek,
Jag hade däremot en aprolig dag i skolan och nu ska jag plugga på när jag äntligen har tillgång till kaffe.
Jag skulle kunna svära på att det var en heltidsstuderande ungdom som uppfann kaffet. Tror ni inte?
Jag har tagit ut piercingarna (septum & underläppen) och klippt lugg samt färgat det mörkare, förresten. Ska pierca en smiley (i den där stängen under överläppen ni vet) så fort jag kan få hjälp med att sätta i smycket jag redan köpt. :)
Kärlek,
SÖNDAG
Karma ger makt
Vi hade en trevlig trerätters middag igår med gäster, och jag hade så himla roligt. Att göra upp sådana här händelser för att känna av att nu banne mig är det helg är så underskattat. Familjekvällar är det finaste som finns, med de rätta personerna.
Jag står fortfarande för att ens familj är de vänner man väljer ska vara sina, inte de man föds till att tillhöra.
Hur som haver. Inte förrän vid kaffet efterråt får jag reda på att mannen jag hela tiden suttit bredvid är den nya rektorn för den högstadieskola jag gick ut för några år sedan. Direkt så börjar hjärnkontoret dra igång och jag blir så ivrig för att få chansen att ge min åsikt. Likt små pysslingar i mitt huvud som springer fram och tillbaka med utskrivna pappersark med minnen om tiden i högstadiet så går hjärnan i full jargong. Vad ska jag säga? Hur var allt nu igen? Men samtidigt så drar min rädsla för auktoritet över mig. Inte ska jag... Vad fan betyder mina åsikter egentligen..
Fast då. Då. Precis då vänds han emot mig, lägger huvudet lite på snett och ser på mig med en jämlik blick i ögonen, "Hur anser du att lärarna var, av de som fortfarande går kvar?".
Givetvis hyllade jag tre speciella lärare som kom att betyda guld för mig. Det var jag så noggrann med att få berätta.
Däremot, den där kuratorn som lyssnade på rykten, jagade och dömde. Hon fick smaka på karma.
Jag står fortfarande för att ens familj är de vänner man väljer ska vara sina, inte de man föds till att tillhöra.
Hur som haver. Inte förrän vid kaffet efterråt får jag reda på att mannen jag hela tiden suttit bredvid är den nya rektorn för den högstadieskola jag gick ut för några år sedan. Direkt så börjar hjärnkontoret dra igång och jag blir så ivrig för att få chansen att ge min åsikt. Likt små pysslingar i mitt huvud som springer fram och tillbaka med utskrivna pappersark med minnen om tiden i högstadiet så går hjärnan i full jargong. Vad ska jag säga? Hur var allt nu igen? Men samtidigt så drar min rädsla för auktoritet över mig. Inte ska jag... Vad fan betyder mina åsikter egentligen..
Fast då. Då. Precis då vänds han emot mig, lägger huvudet lite på snett och ser på mig med en jämlik blick i ögonen, "Hur anser du att lärarna var, av de som fortfarande går kvar?".
Givetvis hyllade jag tre speciella lärare som kom att betyda guld för mig. Det var jag så noggrann med att få berätta.
Däremot, den där kuratorn som lyssnade på rykten, jagade och dömde. Hon fick smaka på karma.
ONSDAG
Hej mina kärlekar, igen. Jag måste ju nämna att jag fått byta rum idag, från ett blått med en smal våningssäng, till ett lila med en bred 120-säng. Rummet är mycket större dessutom. Zen, får jag lust att säga.
måndag
Jag avslutar denna fantastiska måndagkväll med att krypa ned i pyjamasbyxorna, sätta på nostalgisk musik och dricker en kopp té medan jag gör min grej vid datorn. Jag hoppas eran dag varit precis lika fin som min. :)
Ögonen sluts ihop lite av sig självt just nu.. God kväll!
Kärlek,
Ögonen sluts ihop lite av sig självt just nu.. God kväll!
Kärlek,
söndag
Farsdag. Är det något ni andra firar? Hos mig har det inte varit något sådär storslaget. Det fick jag bekräftat idag. Den här söndagen har allt varit annat än slipade smörknivar, slipsar och princesstårtor. Trots min lite sämre morgon så vändes dagen totalt när jag lämnade rummet och deltog i familjen. En härlig förrätt som följdes av en stor huvudrätt och sedan en åh så god efterrättstallrik. Hela tio personer är vi. Kan ni föreställa er det där mysiga burrandet av röster som skrattar och samtalar..?
Åh jag är så lycklig! :)
Nu blir det dock lite plugg för mig.
Kärlek,
Åh jag är så lycklig! :)
Nu blir det dock lite plugg för mig.
Kärlek,
lördag
Igår var den första fredagkvällen på flera veckor som jag inte satt bänkad framför idol som jag följt nästan slaviskt den senaste månaden i brist på annat att göra dessa kvällar. Trist som fan. Jag har dock funnit ett gillande för Bard. ;)
Istället åkte jag och systeryster, min favvo, upp till Filmstaden Söder och såg en film vi båda kom att ångra.. -Paranormal activity 3.
Jag kunde inte ens titta ju längre in i filmen vi kom, syster satt tårögd av rädsla och fascination av någon störd jävla anledning, och resten av salongen satt och gallskrek. Det var den värsta skit jag (knappt) sett.
Vi hade det mysigt trots all skräck, iallfall. Nästa helg kör vi igen och då är det Breaking Dawn som gäller. :)
En attans mörk bild, tyvärr.. Bio-godiset är inget att snåla på!
Istället åkte jag och systeryster, min favvo, upp till Filmstaden Söder och såg en film vi båda kom att ångra.. -Paranormal activity 3.
Jag kunde inte ens titta ju längre in i filmen vi kom, syster satt tårögd av rädsla och fascination av någon störd jävla anledning, och resten av salongen satt och gallskrek. Det var den värsta skit jag (knappt) sett.
Vi hade det mysigt trots all skräck, iallfall. Nästa helg kör vi igen och då är det Breaking Dawn som gäller. :)
En attans mörk bild, tyvärr.. Bio-godiset är inget att snåla på!
ONSDAG
Ja, egentligen är stenarna ungefär fem gånger så rosa som kameran fångade på bild, men jag har inte något ordentligt program på datorn för att redigera fram en rättvis bild så det blir så här nu tyvärr. Jag piercade öronen för cirkus fem-sex veckor sedan och nu har jag fått i stenarna jag ville ha. :) Jag gillar'e!
tisdag
Nu är jag slut som artist, hade jag sagt om det inte vore för att jag skulle skämmas ned genom marken så mycket för vem jag skulle påminna om.
Fast nu blev det ju sagt ändå.
Hur som haver!
Jag fick sova en och en halv timma extra idag för sovmorgonen vi har på tisdagar. Trots det är tisdagen den mest tröga dagen på hela veckan för de sena timmarna som blir. Jag vet inte varför, men det var tydligen en idé att sätta två oerhört tröga lektioner som ett avslut på dagen dessutom. Jippie... Men imorgon är jag ledig! Förhoppningsvis ska jag träffa världens bäste F då också.
Jag är så oerhört stolt över mig själv idag. Över allt jag hunnit med och över allt jag fått bekräftat både från mig själv och andra. En toppendag! Så, som avslut nu tänker jag kladdkak:a framför en film. För deet är jag vääärd! :)
Kärlek,
Fast nu blev det ju sagt ändå.
Hur som haver!
Jag fick sova en och en halv timma extra idag för sovmorgonen vi har på tisdagar. Trots det är tisdagen den mest tröga dagen på hela veckan för de sena timmarna som blir. Jag vet inte varför, men det var tydligen en idé att sätta två oerhört tröga lektioner som ett avslut på dagen dessutom. Jippie... Men imorgon är jag ledig! Förhoppningsvis ska jag träffa världens bäste F då också.
Jag är så oerhört stolt över mig själv idag. Över allt jag hunnit med och över allt jag fått bekräftat både från mig själv och andra. En toppendag! Så, som avslut nu tänker jag kladdkak:a framför en film. För deet är jag vääärd! :)
Kärlek,
Måndag
Idag var första dagen efter höstlovet för oss alla flesta, men för mig var det första dagen på cirkus tre veckor. Då är höstlovet på fem skoldagars ledighet inräknat. Det var även första gången någonsin för mig efter att ha flyttat och numera måste pendla med två olika bussar plus en kort bilresa till och från skolan. Men vet ni vad? Det kändes grymt. Jag tog på mig mer uppgifter än vad jag "behövde" till lärarnas imponerande förvåning, bara för att visa framfötterna lite. Visa att jag kan, även om jag inte fått chansen att visa det innan på grund av omständigheterna.
Jag är stolt över mig själv. Idag har jag utnyttjat tiden fantastiskt bra och bara ägnat mig åt vad jag mår bra av.
Man ska inte ge energikrävande människor nöjet att få låtas ta av sin egen glädje och lycka.
På sista lektionen så hittade jag & Natalie dvd-hyllan i produktionsrummet när vi hade Rörlig bild, och där frossade vi! Jag tog självklart på mig de gamla klassikerna som jag älskar och de som jag inte sett innan, medan jag lade mina absoluta favoritfilmer (inspelade mellan -38 och -50 givetvis) i Natalies famn och hävdade att hon "måååste se dessa" och lovade att hon skulle älska dem.
Så nu efter att ha varit så effektiv idag så ska jag slappa framför någon av dessa två filmer.
Kärlek!
Trollkarlen från Oz har jag faktiskt aldrig sett... Tyvärr! Men efter ikväll så tillhör jag de allmänbildade. Den andra, Singing in the Rain, såg jag ofta på när jag var liten.
Jag är stolt över mig själv. Idag har jag utnyttjat tiden fantastiskt bra och bara ägnat mig åt vad jag mår bra av.
Man ska inte ge energikrävande människor nöjet att få låtas ta av sin egen glädje och lycka.
På sista lektionen så hittade jag & Natalie dvd-hyllan i produktionsrummet när vi hade Rörlig bild, och där frossade vi! Jag tog självklart på mig de gamla klassikerna som jag älskar och de som jag inte sett innan, medan jag lade mina absoluta favoritfilmer (inspelade mellan -38 och -50 givetvis) i Natalies famn och hävdade att hon "måååste se dessa" och lovade att hon skulle älska dem.
Så nu efter att ha varit så effektiv idag så ska jag slappa framför någon av dessa två filmer.
Kärlek!
Trollkarlen från Oz har jag faktiskt aldrig sett... Tyvärr! Men efter ikväll så tillhör jag de allmänbildade. Den andra, Singing in the Rain, såg jag ofta på när jag var liten.
torsdag
Äntligen är det struktur i min vardag! Hah! Den har ni inte hört förut från mig, va? Tänk för att det har ni aldrig. Ännu en grej att hurra för är att jag idag kände, insåg, hur mycket roligare det är att konfrontera än att undvika. Rädslor, måsten eller så människor. Att bara fånle och känna sig stark, utan att bry sig om att behöva visa det för obetydliga, är så mycket bättre än allt annat. Hur kan jag låtit mig vara så svag, när jag är så bra på att vara stark?
Än så länge är klockan inte ens ett på dagen, men jag har lyckats gjort saker -småsaker- som får mig att känna mig som en superkvinna. Thor. Afrodite. Herakles. Farbrorn i "Upp!" som får hela sin villa flyga med bara ballonger. Så känner jag mig.
Jag har gått till skolan fast jag så gärna ville stanna hemma.
Jag lyckades så himla bra på provet jag hade.
Jag har fånlétt och känt mig stark utan att känna något behov av att visa det för en obetydlig,som innan gjort mig svag.
Jag har struntat i förutspådda åsikter och lärt känna någon ny.
Fasiken.. Idag äger jag!
Än så länge är klockan inte ens ett på dagen, men jag har lyckats gjort saker -småsaker- som får mig att känna mig som en superkvinna. Thor. Afrodite. Herakles. Farbrorn i "Upp!" som får hela sin villa flyga med bara ballonger. Så känner jag mig.
Jag har gått till skolan fast jag så gärna ville stanna hemma.
Jag lyckades så himla bra på provet jag hade.
Jag har fånlétt och känt mig stark utan att känna något behov av att visa det för en obetydlig,som innan gjort mig svag.
Jag har struntat i förutspådda åsikter och lärt känna någon ny.
Fasiken.. Idag äger jag!
Fredag
Funderar starkt på att verkligen försöka lära mig spela piano. Har alltid, sedan.. alltid, tyckt att det ger ifrån sig den absolut finaste musiken. Har alltid varit svag för piano.
Fast förresten.. Alltid? Kanske inte. När jag var mindre, runt omkring två år där, så satt både farfar och faster och nästan höll fast mina händer vid det där jävla pianot.. Ja då hatade jag det. Ville inte. Förstod inte grejen. Så jag lät bli och lät pianot användas som vapen mot att "nej, jag tänker inte". Visa min självständighet liksom.
Men nu kanske. Nu har jag fått visa upp en revolt och jag har inte rört ett piano sedan dess. Nu kanske.
Fast förresten.. Alltid? Kanske inte. När jag var mindre, runt omkring två år där, så satt både farfar och faster och nästan höll fast mina händer vid det där jävla pianot.. Ja då hatade jag det. Ville inte. Förstod inte grejen. Så jag lät bli och lät pianot användas som vapen mot att "nej, jag tänker inte". Visa min självständighet liksom.
Men nu kanske. Nu har jag fått visa upp en revolt och jag har inte rört ett piano sedan dess. Nu kanske.
onsdag
Det är hemskt att vara där man är ibland. Just nu? För att jag inte riktigt kan styra över vilka som ska vara en del av min vardag -mitt liv- riktigt. Jag bor hemma och jag går i skolan. Allt är som det är och jag är en del av det. Jag kan inte be alla jag vill att dra åt helvete. Vi kommer att ses ändå. Andra skyller på familjebandet och håller hårt i det. "Jag är din *familjeroll*! Du kan inte strunta i mig!". Inte? Se på du bara.
Däremot så fick jag ett så, trots urtråkigt och hemskt samtalsämne, fint råd av världens bästa R igår. Han har på många sätt varit i samma sits och dels är fortfarande. Han är nog den enda familjemedlemmen, förutom min allra finaste och bästa lillasyster, som jag verkligen håller en respekt för och gärna lyssnar på. Han kräver den inte. Han förtjänar den. Precis som jag inte kan styra över andra så kan inte andra styra över mig, så jag kan låta deras ord bara rinna av mig och hålla mig till de jag vill hålla mig till istället, fick han mig att inse.
Jag kan ändå knappt vänta till jag helt och hållet får stå på mina egna ben utan huvuden ovanför som tittar kritiskt. Jag är en simpel tonåring som drömmer mig bort för att kunna stå ut.
Däremot så fick jag ett så, trots urtråkigt och hemskt samtalsämne, fint råd av världens bästa R igår. Han har på många sätt varit i samma sits och dels är fortfarande. Han är nog den enda familjemedlemmen, förutom min allra finaste och bästa lillasyster, som jag verkligen håller en respekt för och gärna lyssnar på. Han kräver den inte. Han förtjänar den. Precis som jag inte kan styra över andra så kan inte andra styra över mig, så jag kan låta deras ord bara rinna av mig och hålla mig till de jag vill hålla mig till istället, fick han mig att inse.
Jag kan ändå knappt vänta till jag helt och hållet får stå på mina egna ben utan huvuden ovanför som tittar kritiskt. Jag är en simpel tonåring som drömmer mig bort för att kunna stå ut.
"Du skulle passa som en ros. Med taggarna utåt, fast fin och känslig egentligen liksom.."
Det känns så dumt att fokusera på att bygga murar runt ens känslor, ett skydd från att bli sårad och nedtryckt, när muren är uppe framför helt fel människor. Aldrig lär jag mig heller. Vad som är än värre är att jag tar åt mig och intalar mig att ja, de har rätt. Det är mig det är fel på. Jag får skylla mig själv.
Hur lätt är det inte att kunna tänka åt andra? "Vill du ha hjälp? Kom och berätta vad som bekymrar dig" och tack, tack, tack Carro för hjälpen, får man. Sedan står man där själv, i precis samma sits utan att se det själv. Dumt uppspärrade ögon, undrar hur fan man hamnade här, och vad fan gör man nu. Det värsta? Det var den man nyss gav de där superidealiska svaren som nu vänder emot en.
Vad. Fan. Gör. Jag. Nu.
Man kämpar, man kämpar, och ögonen fokuserar starkt. "Inte nu. Ge de inte det". Ögonbrynen spänns och vore det inte för bambiögonen skulle man se jävligt förbannad ut nu. "Håll.. Ut..". Diskussionen avslutas med något inte så genomtänkt och korkat från motparten. Vore det en annan dag hade jag brustit ut i skratt och, med huvudet på skaft, insett hur denne inte var värd en sekund till och gått vidare istället. Men huvudet är inte på skaft idag och jag brister inte ut i skratt. Så fort jag lämnar scenen och hamnar någonstans där ingen annan kan se mig så brister jag ut i gråt. Denne hade aldrig kunnat gissa det, även om det var dennes önskan, eftersom jag ger mig av ett drag av "tyck vad du vill -jag är jag oavsett" utåt. Vad däremot många lyckas gissa rätt på är att jag är världens känslobomb på insidan. Stark men känslig, blev jag senast idag beskriven som.
Min vän F sa för ett tag sedan att Carro, du skulle passa som en ros. Med taggarna utåt, fast fin och känslig egentligen liksom. Jag tyckte då att F var världens tönt, men vid närmare eftertanke så tycker jag att det var en fin beskrivning. Framför allt så stämmer den något så förbannat.
Vad jag ska kämpa med nu? Visa endast den fina ros-sidan till de som förtjänar det, och rikta taggarna till de övriga klantskallarna.
Hur lätt är det inte att kunna tänka åt andra? "Vill du ha hjälp? Kom och berätta vad som bekymrar dig" och tack, tack, tack Carro för hjälpen, får man. Sedan står man där själv, i precis samma sits utan att se det själv. Dumt uppspärrade ögon, undrar hur fan man hamnade här, och vad fan gör man nu. Det värsta? Det var den man nyss gav de där superidealiska svaren som nu vänder emot en.
Vad. Fan. Gör. Jag. Nu.
Man kämpar, man kämpar, och ögonen fokuserar starkt. "Inte nu. Ge de inte det". Ögonbrynen spänns och vore det inte för bambiögonen skulle man se jävligt förbannad ut nu. "Håll.. Ut..". Diskussionen avslutas med något inte så genomtänkt och korkat från motparten. Vore det en annan dag hade jag brustit ut i skratt och, med huvudet på skaft, insett hur denne inte var värd en sekund till och gått vidare istället. Men huvudet är inte på skaft idag och jag brister inte ut i skratt. Så fort jag lämnar scenen och hamnar någonstans där ingen annan kan se mig så brister jag ut i gråt. Denne hade aldrig kunnat gissa det, även om det var dennes önskan, eftersom jag ger mig av ett drag av "tyck vad du vill -jag är jag oavsett" utåt. Vad däremot många lyckas gissa rätt på är att jag är världens känslobomb på insidan. Stark men känslig, blev jag senast idag beskriven som.
Min vän F sa för ett tag sedan att Carro, du skulle passa som en ros. Med taggarna utåt, fast fin och känslig egentligen liksom. Jag tyckte då att F var världens tönt, men vid närmare eftertanke så tycker jag att det var en fin beskrivning. Framför allt så stämmer den något så förbannat.
Vad jag ska kämpa med nu? Visa endast den fina ros-sidan till de som förtjänar det, och rikta taggarna till de övriga klantskallarna.
söndag
Jag stängde just av den stationära datorn för första gången på någon vecka. Har just samlat ihop blockljus som jag tänt och lagt ned i fina hållare som jag placerat runt i rummet, lagt upp kuddar som ryggstöd i den nybäddade sängen, satt mig där med laptopen och här är jag nu.
Jag orkar inte tänka.
Jag behöver tänka, men jag måste sluta tänka på alla de saker som jag måste prioritera bort. Filtrera lite. Skapa en papperskorg för onödiga energitagare.
Jag måste sluta, samtidigt som jag måste börja.
Här är jag.
Jag orkar inte tänka.
Jag behöver tänka, men jag måste sluta tänka på alla de saker som jag måste prioritera bort. Filtrera lite. Skapa en papperskorg för onödiga energitagare.
Jag måste sluta, samtidigt som jag måste börja.
Här är jag.
