TORSDAG
TORSDAG
ONSDAG
ONSDAG
Jag har inget vettigt att säga idag känner jag, så då håller jag tyst bara. :)
Hoppas ni har en fin onsdagskväll,
Kärlek
ONSDAG
ONSDAG
vill ha det håret
ONSDAG
TISDAG
TISDAG
TISDAG
Vardagslyx är att få paprikahalvor fyllda med linsfärs och smält ost ovanpå till lunch.
Att ha en jobbig morgon men att vända om genom att tänka "varför lägga ned energi på detta, när det inte är värt att dras ned för?".
Att träffa så underbara människor som får en att lé genom hela skoldagen.
Att bli kramad.
Att få komma hem och kunna prata ut om all övrig skit med personer som förstår sig på.
Att få ta en kopp kaffe i sängen framför tumblr.
Jag har en toppentisdag, och dessutom är jag ledig imorgon. Allt blir bättre och bättre om man ser till att fokusera på det fina i vardagen.
Kärlek :*
Att ha en jobbig morgon men att vända om genom att tänka "varför lägga ned energi på detta, när det inte är värt att dras ned för?".
Att träffa så underbara människor som får en att lé genom hela skoldagen.
Att bli kramad.
Att få komma hem och kunna prata ut om all övrig skit med personer som förstår sig på.
Att få ta en kopp kaffe i sängen framför tumblr.
Jag har en toppentisdag, och dessutom är jag ledig imorgon. Allt blir bättre och bättre om man ser till att fokusera på det fina i vardagen.
Kärlek :*
TISDAG
TISDAG
TISDAG
För kvällen har blivit natt och det finns så mycket annat att egentligen göra, som att göra de där uppgifterna till imorgon eller få ikapp lite sömn inför den tidiga morgondagen att komma -men en vänskap är så mycket högre värderad. Ingen känner någon utav de andra från tidigare men ändå så går vi tre där och öppnar våra hjärtan som vi aldrig gjort tidigare. Att det här har jag inte ens berättat för mina vänner innan, yttras innan ytterligare en djupt gömd bekännelse. Bilden vi får av varandra grundas inte på rykten vi hört från andra eller ytligheter vi lagt märke till, som det ofta blir. Vi bildar varandra uppfattningar om oss själva genom historier vi sparat för att egentligen författas ned i memoarer.
Luften störs av de andra tvås glödande cigaretter, men ändå har det inte känt så enkelt och lungt att andas på långt innan. Att lita på någon annan utan att oroa sig för vad som blir vidare berättat, att klargöra utan att bli dömd och hörd utan att bli avbryten är en magi som kanske inte kan ske på annat sätt än det här; främlingar emellan som öppnar sina hjärtan.
Luften störs av de andra tvås glödande cigaretter, men ändå har det inte känt så enkelt och lungt att andas på långt innan. Att lita på någon annan utan att oroa sig för vad som blir vidare berättat, att klargöra utan att bli dömd och hörd utan att bli avbryten är en magi som kanske inte kan ske på annat sätt än det här; främlingar emellan som öppnar sina hjärtan.
MÅNDAG
MÅNDAG
MÅNDAG
“We die to each other daily. What we know of other people is only our memory of the moments during which we knew them. And they have changed since then. To pretend that they and we are the same is a useful and convenient social convention which must sometimes be broken. We must also remember that at every meeting we are meeting a stranger.”
- T.S Eliot
MÅNDAG
Hej kärlekar! Idag vaknade jag tio minuter innan bilen senast måste åka till busshållplatsen, så jag drog snabbt på mig kläder medan de andra var inne i rummet bredvid och födelsedags-sjöng för artonåringen i huset (jag får sjunga och gratta så mycket senare istället). Jag hade totalt missuppfattat tiden så jag fick ta på skor och rätta till kläderna i bilen sedan.. Lugn och stillsam morgon my ass.
Jag hade däremot en aprolig dag i skolan och nu ska jag plugga på när jag äntligen har tillgång till kaffe.
Jag skulle kunna svära på att det var en heltidsstuderande ungdom som uppfann kaffet. Tror ni inte?
Jag har tagit ut piercingarna (septum & underläppen) och klippt lugg samt färgat det mörkare, förresten. Ska pierca en smiley (i den där stängen under överläppen ni vet) så fort jag kan få hjälp med att sätta i smycket jag redan köpt. :)
Kärlek,
Jag hade däremot en aprolig dag i skolan och nu ska jag plugga på när jag äntligen har tillgång till kaffe.
Jag skulle kunna svära på att det var en heltidsstuderande ungdom som uppfann kaffet. Tror ni inte?
Jag har tagit ut piercingarna (septum & underläppen) och klippt lugg samt färgat det mörkare, förresten. Ska pierca en smiley (i den där stängen under överläppen ni vet) så fort jag kan få hjälp med att sätta i smycket jag redan köpt. :)
Kärlek,
SÖNDAG
SÖNDAG
"You are more than the way you are treated."
SÖNDAG
Karma ger makt
Vi hade en trevlig trerätters middag igår med gäster, och jag hade så himla roligt. Att göra upp sådana här händelser för att känna av att nu banne mig är det helg är så underskattat. Familjekvällar är det finaste som finns, med de rätta personerna.
Jag står fortfarande för att ens familj är de vänner man väljer ska vara sina, inte de man föds till att tillhöra.
Hur som haver. Inte förrän vid kaffet efterråt får jag reda på att mannen jag hela tiden suttit bredvid är den nya rektorn för den högstadieskola jag gick ut för några år sedan. Direkt så börjar hjärnkontoret dra igång och jag blir så ivrig för att få chansen att ge min åsikt. Likt små pysslingar i mitt huvud som springer fram och tillbaka med utskrivna pappersark med minnen om tiden i högstadiet så går hjärnan i full jargong. Vad ska jag säga? Hur var allt nu igen? Men samtidigt så drar min rädsla för auktoritet över mig. Inte ska jag... Vad fan betyder mina åsikter egentligen..
Fast då. Då. Precis då vänds han emot mig, lägger huvudet lite på snett och ser på mig med en jämlik blick i ögonen, "Hur anser du att lärarna var, av de som fortfarande går kvar?".
Givetvis hyllade jag tre speciella lärare som kom att betyda guld för mig. Det var jag så noggrann med att få berätta.
Däremot, den där kuratorn som lyssnade på rykten, jagade och dömde. Hon fick smaka på karma.
Jag står fortfarande för att ens familj är de vänner man väljer ska vara sina, inte de man föds till att tillhöra.
Hur som haver. Inte förrän vid kaffet efterråt får jag reda på att mannen jag hela tiden suttit bredvid är den nya rektorn för den högstadieskola jag gick ut för några år sedan. Direkt så börjar hjärnkontoret dra igång och jag blir så ivrig för att få chansen att ge min åsikt. Likt små pysslingar i mitt huvud som springer fram och tillbaka med utskrivna pappersark med minnen om tiden i högstadiet så går hjärnan i full jargong. Vad ska jag säga? Hur var allt nu igen? Men samtidigt så drar min rädsla för auktoritet över mig. Inte ska jag... Vad fan betyder mina åsikter egentligen..
Fast då. Då. Precis då vänds han emot mig, lägger huvudet lite på snett och ser på mig med en jämlik blick i ögonen, "Hur anser du att lärarna var, av de som fortfarande går kvar?".
Givetvis hyllade jag tre speciella lärare som kom att betyda guld för mig. Det var jag så noggrann med att få berätta.
Däremot, den där kuratorn som lyssnade på rykten, jagade och dömde. Hon fick smaka på karma.
